Under min utställningen i Lunds Domkyrka 2005 fanns det en skål under varje bild och besökarna bjöds in att skriva ner sina tankar. Jag tycker att dessa texter är fantastiska i all sin variation och har därför åter valt att publicera dem här på sajten.
De visar på hur olika vi tolkar samma bild. Kyrkorummet skapar också en kontext där vissa tankar blir mer levande och känslor och inre tillstånd tillåts komma till ytan.
Pelaren som håller oss uppe
Ett gammalt slitet, smutsigt golv
Fellagt pussel
Äntligen i hamn
Ett monster som badar
Stenar av olika ursprung och bakgrund som satts ihop för att bilda en helhet av olikhet
Din inre pelare står stadigt i livets stormar
Madonnan och barnet
Frihetsgudinnan
Två förälskade spöken
Kvinna i lång klänning
Ung kvinna i solljus
Bakom dimmridån
Och i ljuset finns hoppet långt borta
En svan i dimma som böjer på huvudet.
Skir, lätt, ljust, balettdansösen
En blå ljusvägg som håller inne demoner
En dödsrocka
En pil som skär igenom ondskan för att bringa fram lyckan
Jesus delar på vattnet
Något ondskefullt iaktar med kalla ögon, genom diset med delvis blottade tänder – hu!
Låt det djupt blå inom dig komma till sin rätt.
Som djävulens ansikte som både ser trött och arg ut.
Ett sjunket krigsfartyg
Människor från koncentrationsläger
Skelettfarfar
Jag ser Annas kaotiska liv som anorektiker. Hon jordfästs idag.
Så ensam – vart tog de vägen?
Rest av en kvinlig vålnad, bitande sig fast i stenen, ständigt väntande på rättskipelsen.
Jag tycker att den här bilden ser ut som en zombie som har vaknat till liv efter flera hundra år.
Ett ”gubb”-foster
En kvinna som vittrar bort i mörker
Människans litenhet i ett evigt hus
Människan är bräcklig!
nget skal är starkt nog att hålla inne det som finns på insidan. Korsfästelsen
Jag är här för själaringningen efter vår mamma. Jag ser att hennes smärta och stenarna i hennes liv rämnar och Guds eviga ljus omsluter henne.
Jag tycker att dena bilden visar att nogon vill komma in men sleps ej in.
Jag känner kallhet, men ändå att lite värme finns. Allt är inte förlorat, än.
Livets källa
Hoppet och elden för livet, trycker sig genom allt jobbigt
Stänk som fäller i glödande glädje
Silverklart, friskt vatten i kaskader, men också flöden av blod och galla – så byggs livets undersköna helhet.
Fängelsehåla
Av det oeröprda trycket pressas guldet ur stenarna och saltet ur tårarna
Upp mot väggen, stå till svars, betala ett pris, oskyldig?
Mänskligheten rinner ner till helvetet
Man ser en räv som omfamnar en regnbåge
När människor varit med om mycket bygger de en mur mot världen för att skydda sig själva. Som tur är kan också ljuset sippra in till oss i små bäckar. Hoppas att en vacker dag min mur kan rasa. Så både solen och kärleken hittar in till mitt hjärta.
Höga mörka murar klarar inte att hindra glöden och ljuset från att sippra igenom. Det är en förtröstan på att kärleken tar sig igenom mista spricka i muren. Hopp helt enkelt.
Åldrandet. Muren föreställer människoans strävan att förhindra och stoppa åldrandet (tiden som rinner vilket symboliseras av sanden). Ju äldre vi blir desto högre och starkarre murar vill vi bygga.
Havets moder är vred
En kvinna som rör vid havet
Hav i uppror
Hällristningar eller Ormen över hälleberget
Människans möte med ljuset
Morran från Mumindalen
Oväder – storm på havet
En örns silhuett
Dimma över tjärnen
Det ser ut som en svart själ
Morgongryning
Solsken genom dimma = optimism
Öken med små inslag av rosmarin och nejlika
En natt ute på stan ur en full eller drogpåverkads ögon
Ett foster i livmodern Livets öga!
Helvetets port
Oändligheten!
Det finns alltid en öppning till något annat.
En tunnel av ljus och det börjar bli kväll i paradiset.
Diamant – Blödande öga med djup
Ett öga som gråter blod.
Ett insomnat öga. Den stora formen är ögat och det bara strömmar ut sorg.
Manet som stiger mot vattenytan
Koh-i-nor
En oslipad diamant möter ljuset
Vattenfall i gryningen
Kvinna strör ut frön – världen befruktas
Naturkatastrof, det gudomliga är rasande
Eldboll som rullar nerför berget
Länge leve Gatukravall
Solnedgång, domedag
Ljuset i mörkret
Vintersal
Värme, kärlek
Ängel vid soluppgången
Livets träd med ett rött hjärta i mitten
Det ser ut som blod, ett skotthål i en mörk och regnig natt.
Livets början
Sjukdom som sprider sig långsamt
Hav. Skuggan av ett träd.
Det finns hopp …
Det finns en glöd som väntar att bli upptäckt, även i den dystraste skogen.
Förtröstan Nerver med sår.
Floden vid bergets fot, hjärtat i väggen, sprickorna i livet
De tre vise männen i höstrusk
Det regnar över Mordor och Saurons fästning
Mitt i all sorg finns en glimt av ljus
Det stora ljuset
Oväder med skvättande lava
En fin tavla som liknar min farfar
Bild på planeten jorden sedd utifrån rymden
Uppstånden från de döda
Oväder. Blixtarna ljungar. Himlen är i upplopp.
Valen i evigheten
Som en meteorit genom årtusenden svävar livet vidare mot oändligheten
Steniga öar sedda från hög höjd
Meteoritfall och sprakande vidunder.
En baby på väg inne i mamman
Ett akvarie med fiskar och snäckor
Den förtvivlade Stennallen
Först kaos, sen utveckling
Överskjöld av ljus
Fågel Fenix som flyger i dimmorna sedan solen svett hans vingar
Låt mörkret inom dig bli till ljus
Alla är ensamma, trots att vi är så många. Bara jag bär ansvar för mitt liv.
Begynnelsen Vägen till himlen Åskväder
Ett skyfal
Kristallnatten!
Ljus i rymden
Ljuset drabbar mig
I de många skikten av ljus och skugga landar jag. Här finns vila.