Exhibition 2007 in the Dome of Lund in Sweden. All pictures are from the outer wall of the church. I’ve amplified contrast and colours in some of the pictures. These images are the result of a long chain of events, physical processes and human actions taking turns.
- The sandstone was formed a very long time ago by sedimentation and pressure.
- The Stonemasons carved out the blocks almost 900 years ago and built the dome.
- Wind, rain and sun slowly evoked patterns on the surface of the stones.
- One day, a photographer passed by …
If you scroll down, you can read what the visitors saw in the images (in Swedish).
Stenarna Lever – Bilder och Texter
Under min utställningen i Lunds Domkyrka 2005 fanns det en skål under varje bild och besökarna bjöds in att skriva ner sina tankar. Jag tycker att dessa texter är fantastiska i all sin variation och har därför åter valt att publicera dem här på sajten.
De visar på hur olika vi tolkar samma bild. Kyrkorummet skapar också en kontext där vissa tankar blir mer levande och känslor och inre tillstånd tillåts komma till ytan.
- Pelaren som håller oss uppe
- Ett gammalt slitet, smutsigt golv
- Fellagt pussel
- Äntligen i hamn
- Ett monster som badar
- Stenar av olika ursprung och bakgrund som satts ihop för att bilda en helhet av olikhet
- Din inre pelare står stadigt i livets stormar
- Madonnan och barnet
- Frihetsgudinnan
- Två förälskade spöken
- Kvinna i lång klänning
- Ung kvinna i solljus
- Bakom dimmridån
- Och i ljuset finns hoppet långt borta
- En svan i dimma som böjer på huvudet.
- Skir, lätt, ljust, balettdansösen
- En blå ljusvägg som håller inne demoner
- En dödsrocka
- En pil som skär igenom ondskan för att bringa fram lyckan
- Jesus delar på vattnet
- Något ondskefullt iaktar med kalla ögon, genom diset med delvis blottade tänder – hu!
- Låt det djupt blå inom dig komma till sin rätt.
- Som djävulens ansikte som både ser trött och arg ut.
- Ett sjunket krigsfartyg
- Människor från koncentrationsläger
- Skelettfarfar
- Jag ser Annas kaotiska liv som anorektiker. Hon jordfästs idag.
- Så ensam – vart tog de vägen?
- Rest av en kvinlig vålnad, bitande sig fast i stenen, ständigt väntande på rättskipelsen.
- Jag tycker att den här bilden ser ut som en zombie som har vaknat till liv efter flera hundra år.
- Ett ”gubb”-foster
- En kvinna som vittrar bort i mörker
- Människans litenhet i ett evigt hus
- Människan är bräcklig!
- Inget skal är starkt nog att hålla inne det som finns på insidan. Korsfästelsen
- Jag är här för själaringningen efter vår mamma. Jag ser att hennes smärta och stenarna i hennes liv rämnar och Guds eviga ljus omsluter henne.
- Jag tycker att dena bilden visar att nogon vill komma in men sleps ej in.
- Jag känner kallhet, men ändå att lite värme finns. Allt är inte förlorat, än.
- Livets källa
- Hoppet och elden för livet, trycker sig genom allt jobbigt
- Stänk som fäller i glödande glädje
- Silverklart, friskt vatten i kaskader, men också flöden av blod och galla – så byggs livets undersköna helhet.
- Fängelsehåla
- Av det oeröprda trycket pressas guldet ur stenarna och saltet ur tårarna
- Upp mot väggen, stå till svars, betala ett pris, oskyldig?
- Mänskligheten rinner ner till helvetet
Man ser en räv som omfamnar en regnbåge - När människor varit med om mycket bygger de en mur mot världen för att skydda sig själva. Som tur är kan också ljuset sippra in till oss i små bäckar. Hoppas att en vacker dag min mur kan rasa. Så både solen och kärleken hittar in till mitt hjärta.
- Höga mörka murar klarar inte att hindra glöden och ljuset från att sippra igenom. Det är en förtröstan på att kärleken tar sig igenom mista spricka i muren. Hopp helt enkelt.
- Havets moder är vred
- En kvinna som rör vid havet
- Hav i uppror
- Hällristningar eller Ormen över hälleberget
- Människans möte med ljuset
- Morran från Mumindalen
- Oväder – storm på havet
- En örns silhuett
- Dimma över tjärnen
- Det ser ut som en svart själ
- Morgongryning
- Solsken genom dimma = optimism
- Öken med små inslag av rosmarin och nejlika
- En natt ute på stan ur en full eller drogpåverkads ögon
- Ett foster i livmodern Livets öga!
- Helvetets port
- Oändligheten!
- Det finns alltid en öppning till något annat.
- En tunnel av ljus och det börjar bli kväll i paradiset.
- Diamant – Blödande öga med djup
- Ett öga som gråter blod.
- Ett insomnat öga. Den stora formen är ögat och det bara strömmar ut sorg.
- Manet som stiger mot vattenytan
- Koh-i-nor
- En oslipad diamant möter ljuset
- Vattenfall i gryningen
- Kvinna strör ut frön – världen befruktas
- Naturkatastrof, det gudomliga är rasande
- Eldboll som rullar nerför berget
- Länge leve Gatukravall
- Solnedgång, domedag
- Ljuset i mörkret
- Vintersal
- Värme, kärlek
- Ängel vid soluppgången
- Livets träd med ett rött hjärta i mitten
- Det ser ut som blod, ett skotthål i en mörk och regnig natt.
- Livets början
- Sjukdom som sprider sig långsamt
- Hav. Skuggan av ett träd.
- Det finns hopp …
- Det finns en glöd som väntar att bli upptäckt, även i den dystraste skogen.
- Förtröstan Nerver med sår.
- Floden vid bergets fot, hjärtat i väggen, sprickorna i livet
- De tre vise männen i höstrusk
- Det regnar över Mordor och Saurons fästning
- Mitt i all sorg finns en glimt av ljus
- Det stora ljuset
- Oväder med skvättande lava
- En fin tavla som liknar min farfar
- Bild på planeten jorden sedd utifrån rymden
- Uppstånden från de döda
- Oväder. Blixtarna ljungar. Himlen är i upplopp.
- Valen i evigheten
- Som en meteorit genom årtusenden svävar livet vidare mot oändligheten
- Steniga öar sedda från hög höjd
- Meteoritfall och sprakande vidunder.
- En baby på väg inne i mamman
- Ett akvarie med fiskar och snäckor
- Den förtvivlade Stennallen
- Först kaos, sen utveckling
- Överskjöld av ljus
- Fågel Fenix som flyger i dimmorna sedan solen svett hans vingar
- Låt mörkret inom dig bli till ljus
- Alla är ensamma, trots att vi är så många. Bara jag bär ansvar för mitt liv.
- Begynnelsen Vägen till himlen Åskväder
- Ett skyfal
- Kristallnatten!
- Ljus i rymden
- Ljuset drabbar mig
- I de många skikten av ljus och skugga landar jag. Här finns vila.